Slut.

Näst sista dagen på 2007 - skönt, och snart är nyårsafton överstökad också. Av 2008 hoppas jag personligen på ett FAST heltidsjobb och att försäkringskassan är snäll mot min morsa. Utöver det hoppas jag på mer rättvisa, löntagaruppror samt en stor portion kärlek! En folkomrösning om Lissabonfördraget skulle även det sitta fint.

Ytterligare en grej som är bra med nytt år är att vi kommer ännu lite närmre nästa riksdagsval, ett val då borgarna kommer att åka ut fortare än kvickt. Amen.

Gott Nytt År!

Plan C.

Det börjas i tid eller vad man ska säga; svartmålningen och sabotagen inför V:s kongress i juni 2008. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Det går inte helt enkelt.

Staffan Norberg (som varit med förr) spyr upp sur galla på etablissemangets klotterplank DN debatt. Varför går han inte bara ur partiet? Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara. Intollerant som jag är, är jag av den åsikten att det ter sig oerhört märkligt att jobba som förtroendevald för ett politiskt parti man faktiskt ogillar. Slöseri med tid också, för den delen.

Röda Raketer skriver som jag tänker, om samma sak.

Tur som en tok.

Aldrig har någon gjort så förbannat lite, för att få så mycket cred.

Le Bock. "Burn bockjaevel".

Förresten, har den brunnit upp ännu?

Bocken har en gedigen historia. Tex brändes den ner av en 51-årig amerikansk turist år 2001, för han trodde (blivit itutad) att det hörde till traditionerna. Ett annat historiskt år i bockens historia var 2004, då Gävle kommuns webbsida blev hackad och meddelandet "Burn bockjaevel" prydde både webb och webbkamera.

När Urban är glad, är (v)i ledsna.

Så här; om man inte orkar sätta sig in i alla turer kring Vaxholmsdomen , så kan man i alla fall kolla in Svenskt Näringslivs hemsida och dess glada miner och kommentarer i fallet.

Jag skulle säga att det räcker. Man behöver inte analysera det närmre; om Svenskt Näringsliv är nöjt, så är det dåligt för oss till vänster - en tumregel (som LO-ledningen och Byggnads tycks förtränga).

– Vad domstolen slår fast är att stridsåtgärder är en del av EG-rätten och inte står över EG-rätten, säger Lars Gellner, arbetsrättschef i Svenskt Näringsliv.

God Jul!

Flamman torsdag.

Jag har pratat med Hamnarbetarförbundets ordförande Björn Borg, med EU-parlamentarikerna Anna Hedh (s) och Eva-Britt Svensson (v), likaså med förre arbetslivsministern Hans Karlsson, arbetsrättsexperten Kurt Junesjö, fd ordföranden i finansutskottet Arne Kjörnsberg (s), Sören Wibe (s) mfl. för att få kommentarer till domstolsutslaget i Vaxholmsfallet. Ledartexten går naturligtvis i samma tecken och en rapport står att finna, från LO:s presskonferens om debaclet i EG-domstolen.

Dessutom tipsar jag om julklappar. Mitt julklappstema är misär, vilket är helt logiskt, med tanke på hur världen ter sig. Allt detta och mycket mer i tidningen Flamman, imorgon!

Vaxholmsfallet avgjort. Facket förlorade.

Facket inför rätta och förlorade. (mer på text-tv) Välkommen till framtiden, som är här. Nu.

Det är läge att jobba på sin naivitet gällande EU och arbetstagares rättigheter. Jag vill inte gärna gnälla på arbetarrörelsen som bör hålla ihop i vått och tort, men nu högersossar och fackfolk, stundar hårdare tider och då får man faktiskt se EU för vad det är: Marknadsfundamentalisternas Mecka med den inre marknaden som överordnad princip.

Massa bakgrundsmaterial här, som jag sammanställt tidigare över fallet Vaxholm vs Laval.

Så här kommer det att låta framöver:

"Byggnads blockad av skolbygget i Waxholm 2004 var ett hinder för friheten att erbjuda tjänster som inte var motiverad av hänsyn till arbetstagarna".

Proportionalitetsprincipen är ytterligare ett begrepp att se upp för. Det kommer att underminera svensk arbetsrätt.

[Och nu ser jag att det kommit upp på tidningarnas nätupplagaor: SvD, Aftonbladet, DN]

"Remarque ljög".

"På vår front finns det inget broderskap. Remarque ljög. Nu värmer vi varandra med värmen från våra kroppar, men vi är ändå helt ensamma. Det enda som binder oss samman är kriget. Dödandet av männsikor och kamraternas död. I framtiden kommer vi inte att vilja träffa varandra. Vi känner det redan: det är tungt att träffa en människa som känt dig när du var ett djur, att le och klappa honom på axeln. Vi tycker inte om varandra.

Kärlek, tillgivenhet - de orden är inte av den här världen. Känslan som vi hyser för varandra står högre än kärleken, men den är omöjlig att beskriva, på ryska finns det helt enkelt inga begrepp för tillgivenheten mellan två varelser som är dömda att dö tillsammans - den känslan är bara möjlig här. Det finns ingen plats för den därborta, precis som det inte finns någon plats för kärleken här. Vi har ingen framtid. Vi tänker på ingenting.

Det är en myt från dåliga krigsfilmer att soldater skulle tänka på hemmet när de vilar. Vi har fullständigt glömt bort våra hem. Och det vi minns - minnets torftiga filmfragment - gör oss bara sorgsna. Fem eländiga varaleser i soldatjackor under denna enorma himmel...Ensamhet".

[Ett avsnitt ur "Krigets färger" (Cvety vojny) av Babtjenko, Arkadij].

Jag hatar ordet konsumentmakt.

Hmm, hur ska jag välja...

Ska jag köpa kaffe som är rättvisemärkt, men inte ekologiskt odlat? Köpa närproducerat, fast jävligt mycket dyrare? Ska jag köpa lycklig gris, av en grisbonde som utnyttjat svart arbetskraft eller "olycklig" gris, uppfödd av en människa som följt kollektivavtal när han betalat ut löner till sina anställda - hur vet man förresten att grisarna är lyckliga? Spelar det någon roll att jag köper äppeljuice (som odlas i Sverige) istället för apelsinjuice (som odlas; inte vet jag, i Spanien?) för miljön? Varför lyfts folk fram som goda föredömen, som struntar i att spola när dom pissat, för miljöns skull, när vi har 300 000 svenskar som tar flyget tur och retur till Thailand varje år? Vad spelar det för någon roll att jag släcker lamporna var gång jag går ut från rummet, när industrin skiter i att följa miljöföreskrifter och när USA förhalar klimatförhandlingar? Vad spelar det för roll - allvarligt talat - att bojkotta kläder, som ungar plockat bomull till, när vi ändå lever i ett system som går ut på att exploatera människor? Är det inte rimligare att organisera sig istället (tex gå med i facket!) för att hålla på och släcka små brandhärdar dag ut och dag in, som ändå uppstår igen och igen med oförminskad styrka?

På förekommen anledning: Det skulle jag vilja fråga alla dom som ägnar halva sin tid åt att konsumera "rätt".

Hemma på våran gata.

Idag anordnar (v)i torgmöte i Husby/Rinkeby för att manifistera/protestera mot utförsäljningen av vår välfärd. Dessutom passar vi på att ge en fet känga till Svenska Bostäders hantering av sina hyresgäster kring Järvafältet; lyxrenoveringar med 75% hyreshöjningar har satts igång, vilket får till följd att folk inte har råd att bo kvar.

Det ser ut att vara några minus utanför köksfönstret och därför är det extra bra att vi kommer att servera varm glögg och goda pepparkakor till den frusne.

Rimliga grejer att göra (i en kapitalistisk kontext).

Att göra idag:
Köpa för gammal köttfärs.
Köpa en ett år gammal julskinka.
Mala ner och blanda alltihop - helt rättsvidrigt - i mitt kök.
Sedan försöka kränga det till första bästa ICA-handlare och
går inte det, tar jag med det till ngn välgörenhetsinrättning - i Antonia Ax:son Johnsons regi - för kommande julbord.
Sist men inte minst ska jag försöka få tag på utgången medicin, som jag kan skicka till nödställda barn i Baltikum.

Hur hittar man filer på datorn, som man har laddat ner, men som man sen inte vet vart dom tog vägen? Jag har delvis det problemet just nu.

Suburban nights.

Osäkra revolvern, speja åt båda hållen, smyg intill husknuten; var beredd - allt kan hända In Da Hood. Danderyd by night är inte att leka med. Se upp för järnfemmor och svingar, sportbilar och hala marmorgolv.

En tanke uppstod.

Om jag var med i en frågetävling och någon bad mig att svara på, vad som är motsatsen till "progressiv", skulle jag nog hala upp den här artikeln och kopiera upp den till samtliga närvarande och efter det så skulle vi alla - med ens - bli medvetna om vad som bör göras, inom snar framtid.

Ungefär så, tänker jag mig det hela.

...The Scramble for Africa

Frasse skriver bra om relationen mellan EU och Afrika, som på EU-språk kallas för grannlandspolitik. Denna grannlandspolitik, en uppfinning från 2004, förklarar också varför Sverige skippar nästan hela sitt bistånd till Sydamerika och satsar det på afrikanska länder som "tar tydliga steg mot ett gott styrelseskick" (EU-Kommissionens formulering).

Till hjälp har EU fixat till två nya budgetinstrument för att styra utvecklingen dit man vill: "Demokratifaciliteten" samt "Investeringsfonden"

Lite andra upplevelser som jag haft i kolonialismens tecken, i Bryssel, kan man kolla in här och här. Afrika är det ledande temat.

"ett helt maskineri av reflexmässig förnekelse"

Josefin Brink om det maktindustriella knullkomplexet:

"Man skulle kunna kalla det det maktindustriella knullkomplexet; ett helt maskineri av reflexmässig förnekelse och indignation varje gång en jävligt kompenent chef är anklagad för sexuella trakasserier, en rättrådig advokat misstänks för våldtäkt eller ett nyhetsankare pekas ut som sadistisk sexköpare. På ett ögonblick står en hel kader av mer eller mindre insatta män - och en och annan kvinna - där och vet att offret är en lycksökerska, en lögnerska eller helt enkelt ett litet fnask vars trovärdighet automatiskt är noll".

Offensiv reformagenda. Lite olika inriktningar.

Timbro har anställt en moderatkille för att ta fram en lista på reformer - offensiv reformagenda kallar dom det - inför valet 2010. Adelsmannen tycker att det kunde vara på sin plats att "locka" med slopat presstöd och avskaffande av TV-licens.

–Det handlar om möjliga reformer för en omvald borgerlig regering, säger riksdagsledamoten Henrik von Sydow. Och fortsätter:
–Det kommer att vara förslag som ökar människors egenmakt och frihet. Både de borgerliga partierna och Timbro verkar ju för ökad öppenhet, marknadsekonomi och mer frihet.

Frihet för vem, herr moderat? Samma klientel som kör med underbetalda pigor?

På andra sidan verkligheten finns bl a LO-facken. När dom kollar av läget bland sina medlemmar för att kunna ställa krav i deras namn, uppdagas en helt annan agenda - nämligen trygga anställningsformer, juste arbetsmiljö, vettiga löner, skydd mot inkomstförluster, jämställdhet på arbetsplatsen och så vidare. En annan värld - och en annan verklighet.

De nya moderaterna - en pajaskonstruktion - med sin bas och sin utsikt från den gediget, inglasade punschverandan.

Ett smutsigt fiasko.

1. "Regeringen räknade med 45.000 ansökningar. Men hittills har bara 1.000 personer sökt skatteavdrag hos Skatteverket".

2. "Framgången med de hushållsnära tjänsterna har uteblivit i vårt område".

3. "Oproportionerliga fakturor avslöjar misstänkt skattefusk i samband med det nya avdraget för hushållsnära tjänster".

[Det var många som vurmade för pigjobben och däribland - tyvärr - en och annan fackbas, men framför allt näringslivet och de borgerliga ledarsidorna]

Det tilltänkta klientelet har redan kört med svart arbetskraft under åratal kommer precis som Cederschiölds att fortsätta med det (om dom inte åker dit för det vill säga). Resten av befolkningen ger fan i det. Rätt väntat faktiskt.

Kvinnokroppen utan huvud och värde.

Catrine da Costa mördades och stympades för mer än tjugo år sedan. Hon var kvinna, prostituerad och missbrukare. Än idag har ingen satts dit för dådet. Två män, som anklagats för att ha mördat och styckat henne, söker i dagarna resning för vad dom anser vara justitiemord på dom bägge. Hanna Olsson skrev 1990 en suverän skildring av hanteringen av da Costafallet i boken Catrine och rättivsan. Jag läser just nu om den boken för att uppdatera mig själv om fallet och det framgår med all tydlighet att det inte råder allas likhet inför lagen. En hora är en hora och en högutbildad man står högre i kurs, oavsett handling.

Parallellt sker en stämningsansökan av två kvinnor som under 1970-talet utsattes för sexuella övergrepp av Sveriges manliga maktelit. Dom är del av den sk Geijer-affären. Tilläggas bör var att dom vid tiden för händelserna båda var minderåriga och att etablissemanget mörkade och täckte upp för varandra.

I Sverige har de senaste två åren en legaliseringsdebatt valsat runt i (liberal) media. Bloggare och ledarskribenter vill legitimera prostitution som ett yrke bland andra: man arbetar kort och gott med "sex". Till och med Veckorevyn kör en vända på temat lyckliga horan. Vi andra som INTE anser att prostitution bör legaliseras och förses med F-skattesedel anklagas för att se ner på "hororna"; att bidra till stigmat, alternativt är vi moralkärringar som inte fått kuk på ett tag.

Men själva grundvalarna i det förbannade patriarkatets utformning bygger ju på att kvinnor görs till anonyma kroppar som är per definition tillgängliga; som har ett - förhandlingsbart - pris. Detta kvinnoförtryck och kvinnoförakt legitimerar övergrepp, våldtäkter, slavhandel, tvångsäktenskap.

Ett fåtal "sexarbetare" kanske klarar sig undan med pengar på banken, men flertalet hamnar i missbruk och en värld av övergrepp. Våld, makt, sex. Kvinnan som vara, kvinnan som kött, kvinnan som tillgång, kvinnan som icke-mänsklig existens som kan säljas och köpas på mannens marknad.

Jag tänker på alla dessa red light-districts ("horkvarteren") runt om i Europas städer, som ofta ligger i anslutning till tågstationer - lättillgängligt och anonymt för den hungrige. Hur många kvinnor och unga tjejer har jag inte sett stå där i skylfönstren till männens beskådan. Dom står som skyltdockor, avklädda för att visa vad dom går för, för männen utanför på trottoaren, som sedan kliver in i "butiken" och förhandlar om ett pris med den utvalda kroppen.

Jag tänker på Catrin da Costa som fick underliv och bröst bortskurna i samband med mordet och styckningen. Jag tänker på de kvinnor som idag försöker nå upprättelse för 30 år gamla övergrepp och kan faktiskt inte hitta ett enda skäl till varför vi skulle legalisera prostitution.

Catrine har från graven ingen chans att kräva upprättelse, det får vi göra åt henne - och alla dom som dukat under pga missbruk och sexuella övergrepp - och det gör vi sannerligen inte genom att betrakta prostitution som ett yrke - och inte som ett uttryck för kvinnoförtryck.

Fritt häng.

Det har bildats en grupp som heter "Bara bröst". Denna grupp av individer vill kunna bada topless i simhallarna. Jag vet inte om det uttryckligen finns ett förbud mot att bada med brösten fritt hängande, men i vilket fall så hade någon utav dem åkt ut från badet med uppmaning att ta på sig en bikiniöverdel.

Expressens ledarsida - genom en av kvinnorna där - tyckte att det var höstens viktigaste fråga; att vi brudar ska få bada utan överdel, på offentliga bad. Gubbarna gör ju det, så varför får inte vi? Ungefär så lyder resonemanget. Diskriminering (och så vidare), tycker barabröstgruppen.

Jag förstår också att barabröstförbudet - om det nu finns något sådant - beror på att kvinnors bröst är allt annat än en neutral plats. Även om vi som har dessa utstående fettknölar inte tar mer notis om dom än vi gör om - låt oss säga - våra knäskålar, så är våra kvinnobröst mer eller mindre lika med sexuellt begär. Och det är inte vi som grupp, som sett till att det utvecklat sig så, om jag uttrycker det försiktigt.

Nåväl, det här innebär ändå inte att jag anser att det är diskriminering att inte få bada i simhall med pattarna exponerade. En offentlig plats är en offentlig plats. Där samlas folk och fä av alla de slag och det gäller att samsas om plats och utrymme. Folk ska kunna känna sig bekväma vare sig de åker tunnelbana, sitter på X2000, bowlar eller simmar ett par längder i badhuset. Det handlar om hänsyn.

Jag återkommer ständigt i mina samtal med vänner om hur jävla störande det är att folk inte fattar att dom inte befinner sig i sitt vardagsrum eller sängkammare - utan på offentlig plats. Är du hemma eller i slutet sällskap kan du göra vad som faller dig in: prova mobilsignaler klockan 06.00 på hög volym, prata om senaste ragget, hångla, knulla, peta naglarna, klippa naglarna (ja, jag har varit med om att en person sitter och klipper naglarna på en föreläsning) ta av och på kläder, gå omkring naken, fjärta och pissa med öppen dörr. Kort sagt: no limits.

Men är du bland folk utanför hemmets fyra väggar funkar det inte att göra lite som man vill, utan vi får samsas om utrymmet och vi får anpassa oss till verkligheten som den ser ut: Och vi har inte kommit längre än så än att kvinnors bara bröst signalerar att det är det mest privata vi kan visa upp förutom snippan. Kampen vi får driva först är att våra utstående fettknölar ska ses som just vilken annan "tråkig" kroppsdel som helst (armbågen, knäna), men det verkar dumt att göra det i badhuset bland oförstående gamlingar, barnfamiljer och ett och annat pervo.

Sen vill jag tillägga att jag personligen skulle bli lättad om jag slapp se karlars håriga bringor och bröst, lurviga ryggar och för små badbyxor på offentlig plats. På med kläderna för fan, så att man slipper tappa aptiten.

Det finns platser där alla är överens om att näck eller halvnäck är ok. På kallis i Malmö hade jag en av mina bästa nakenstunder: ute på en brygga; fritt exponerad för sol och vågor. Men även där fanns det regler: Mobiltelefonen fick inte vara på!

Vänsterns tidning.

Tidningen Flamman är vänsterns tidning. Det sitter en redaktion på Kungsgatan i Stockholm och sliter mer eller mindre dygnet runt, årets alla dagar för att få ut tidningen, trots knappa ekonomiska resurser.
Den som anser att medialäget är akut ensidigt i Sverige kan dra sitt strå till stacken genom att faktiskt prenumerera på Flamman. Svårare än så är det inte. Ju fler prenumeranter, desto mer pengar att utveckla tidningen.
Lägg pengar på en årsprenumeration - passa på att ge bort den i juletider!
Klicka nu här och gör din beställning. Själv kör jag autogiro, och då dras 43 spänn i månaden direkt från kontot. Tidningen dimper ner en gång i veckan, på torsdagar. Hur smidigt som helst.

Vem är genomsnittssvensken? 41 miljarder i omlopp.

Jag tror nog att vi ändå få hålla i tanken att vi lever i ett samhälle idag där klassklyftorna ökar - inte minskar och att ett fåtal sitter på pengarna. Vem känner genomsnittssvennen som köper julklappar för 5500 kr? Vem är du? Och framför allt: vart bor du?

Staten står anklagad.

Det ska bli intressant att se vem utav dom - om någon - som får skadestånd: obducenten/allmänläkaren som styckat kvinnokropp(ar) eller de prostituerade, som ställt sina minderåriga kroppar till förfogande, till åtskilliga samhällstoppar.

Sånt här nonsens sitter jag och tänker på.

Nyår, nyår - vad jag hatar denna högtid. Alltid lyckas man hamna på "fel" fest; bli lite för full, bli lite besviken över det där sms:et man aldrig får, bli fotad ur fulaste vinkeln, och slutligen bli utan taxi hem, så att man får slagga i nån sketen, överbliven hörna.

Men i år är det slut med misären: Jag ska festa till i coolaste höghuset i stan; beläget på Liljeholmen, med vidunderlig utsikt över hela Stockholm. Och jag ska göra det med trevligaste och snyggaste värdfolket i norra Europa. Mina år som nyårshatare är över. Tack för det firma J&Å.

Klok Klein i Aftonbladet.

"Kort uttryckt: vi kan välja att lösa problemet, eller vi kan välja att lösgöra oss från problemet. Miljöaktivister och vetenskapsmän har ropat sig hesa om hur viktigt det är att vi löser problemet. Den inhemska säkerhetssektorn, å sin sida, tror att framtiden ligger i att bygga fästningar". Naomi Klein om hur marknadslösningar - på miljöproblemen - tenderar att prioritera vapen istället för klimatet.

Makt och ägande. Surprise, surprise.

Makten över produktionsmedlen tillfaller några enstaka procent. Tydligare än så här blir det inte.

För övrigt känner jag för att i sammanhanget återpublicera en grej jag skrev om Ingvar Kamprad förra hösten. Den rubricerade jag som "Snållänningen", och har inte funnit någon anledning till att ändra på det.