Ska vi äta gubbe? Extra prima på 25 mm i diameter?

(höll inte koll på deadline, så krönikan hamnar på bloggen istället).

Få saker som är roliga är extremt billiga att utöva. Jag har dock kommit över en sysselsättning som utspelar sig på 60m2 utan tak. En odlingslott. Den går på 390 kronor per år i arrende. Det är så billigt att jag för mitt liv inte kan förstå att det får lov att vara så billigt. Jag menar vi har ju ändå röstat fram ett gäng marknadsfundamentalister, som råder bot på köbildning genom att helt enkelt chockhöja diverse avgifter för att bli av med folk. Men så är det i alla fall, och fort gick det också att få tag på en. Det tog mig knappa 15 minuter att ordna till en hörna.

Vad ska planteras? Då jag är uppfödd på landsbygden intill milsvida åkrar kan man tro att jag ”har det i blodet”, så att säga. Det har jag också, om man räknar släktingars slit på snåla storbönders grödor för en så där 50 – 80 år sedan. Annars inte. Jag fick tag på en bok från min mormors bokhylla som heter ”Trädgården” – praktiska råd om plantering och skötsel av gräsmattor, blommor, köksväxter, träd och buskar.

Den är utgiven på Bonniers 1968. Nu finns det ju en hel del att säga om både Bonniers och årtalet 1968, men inte just i odlingslott-sammanhang. Eller så gör det det. Hursomhelst så är Bonniers as som år 2008 springer till EU-kommissionen och klagar på det svenska presstödet. Och om maj 1968 tänker jag säga att det var det år och den månad, då världen ruckades åt rätt håll, för ett tag.

Nåväl. Boken, som då kostade 29:50 och som ”tål fett och vatten” (ja, det står så i kursiverad stil intill prisuppgiften) ger mig fortfarande valuta för pengarna, som jag aldrig har betalat. Jordgubbar är min grej, min couscous som Bodil Malmsten skulle ha uttryckt det. Det finns en sida ägnad åt de röda bären, med både autentiska och illustrerade bilder på gubbarna: Så här ska du gå till väga, men inte så här och så vidare. Plantan ska "planteras hårt", står det och när karten är gröna så skall plantan ha mycket vatten.

Jag tror efter den genomgången att det blir en skral skörd i år. Jag har inte gödslat med ”50 gram svavelsyrad ammoniak per kvm och omkring den 1 maj med 50 gram svavelsyrad kali per kvm”. Jag vet kort och gott inte vad svavelsyrad kali är för något. Finns det fortfarande att tillgå på våran jord? Jag menar jag har hittat gammal ”Radar” i vårt sommarruckel med PCB i innehållsförteckningen, men jag är ju vid mina sinnens fulla bruk och förstår att det är en förlegad metod (direkt olaglig) att ta död på bålgetingar med, men svavelsyrad kali har jag liksom inte stött på innan varken skriftligt eller muntligt. Är det farligt? Kan man äta det?

Men bortsett från allt det här: Nu för tiden finns det ytterligare en dimension att ta hänsyn till även i jordgubbsland: EU. Det är inte bara jordmån och pH-värden som ska kollas upp, utan vill man få till en slags kommers kring bären, så måste man hålla sig på rätt sida om farbror EU:s måttstock. OBS! Jag mytbildar inte nu.

Den stora frågan blir alltså till slut: Kommer jag att leva upp till kraven?

Så här står det:

”Små jordgubbar fullt tillåtna inom EU
EU har skapat olika klasser för jordgubbar för att odlarna ska kunna sortera dem på samma sätt oavsett var jordgubbarna ska säljas. Dessutom ska konsumenterna kunna kräva att jordgubbarna håller en viss kvalitet i en viss klass. Det finns fyra olika klasser. Extra prima jordgubbar ska vara minst 25 mm i diameter. Jordgubbar i klass 1 och 2 ska vara minst 22 millimeter. Jordgubbar som är mindre säljs som syltjordgubbar - de är inte förbjudna”.

Vad sägs: En gubbe på 25 mm i diameter eller kan vi nöja oss med 22 mm? Eller så kan vi inta en slags radikalfeministisk hållning i frågan: Gubbe som gubbe. Svälj den hel oavsett.